Fornnordisk poesi

Denna artikel är en del av en serie om: Fornvästnordisk litteratur

Fornnordisk poesi Poetiska Eddan Skaldediktning Eddica minora Eddica apocryphica Sagalitteratur Islänningasagor Fornaldarsagor Kungasagor Riddarsagor Samtidssagor (Biskopssagor · Sturlungasagan) Krönikor Isländingaboken Landnamsboken Kristningssagan Kristna sagor Helgonsagor Apostlasagor Facklitteratur Snorres Edda

Denna tabell: visa • redigera

Fornnordisk poesi omfattar en rad versformer skrivna på fornnordiska. Tillkomstperioden är från 700-talet (se Eggjastenen) till det sena 1200-talet. Den mesta av den fornnordiska poesi som överlevde, bevarades på Island, men det finns också 122 bevarade dikter på svenska runstenar, 54 på norska och 12 på danska^[1]

Poesin spelade en viktig roll i vikingatidens sociala och religiösa värld. I avsnittet Skáldskaparmál i Snorres Edda berättas om hur Oden tog odrörer till Asgård. Detta visar poesins betydelse i den dåtida skandinaviska kulturen.

Fornnordisk poesi kännetecknas av allitteration, en utökning av det poetiska ordförrådet med heiti, och användandet av kenningar. En viktig källa om den fornnordiska poesin är Snorres Edda av Snorre Sturlasson.

Fornnordisk poesi uppdelas vanligen, om än något godtyckligt, i två grupper, eddadiktning och skaldediktning. Eddadiktningen omfattar dikterna som finns i Codex Regius och några andra. Skaldediktningen omfattar dikter som är skrivna av namngivna isländska och norska skalder.